Sniglar och snäckor

Snigeln har inget hus på ryggen. Det är snäckan som har hus. Det kan ha regnbågens alla färger beroende på var de lever för att smälta in i miljön. Snäckskalet består av kalk. Snäckan bygger upp skalet själv genom att suga upp kalk i kalkrika föremål som den kommer i kontakt med, t.ex våra husgrunder. Skalet är inte bara en bostad utan ett skydd där snäckan kan krypa in och gömma sig mot yttre faror.

Sniglarna har också ett skal men det är förkrympt och inbäddat i manteln (ett hudveck). Det inbäddade skalet i ryggen syns inte. Framför manteln öppnas och sluts ett ganska stort hål där luften går in till lungan. Ögonen sitter på toppen av de två långa tentaklerna (spröten). Deras syn är inte bra, men de kan skilja på mörker och ljus. I de två kortare tentaklerna sitter luktsinnet, vilket är välutvecklat hos dem. De korta tentaklerna används också som känselspröt när de sakta tar sig fram.

De tar sig fram med sin fot som nästan hela deras undersida består av. Foten är täckt av ett slem och tack vare detta glider den fram, även över rakbladsvassa föremål utan att skada sig. Slemmet har också till funktion att skydda den mot uttorkning.
Man säger att den förflyttar sig med hjälp av växelvis muskelkontraktion och muskelavslappning (drar ihop och slappnar av) i foten och tvingar på detta sätt kroppen att förflytta sig framåt. Särskilt fort går det inte och maxfarten brukar ligga på 2 meter i timmen.

De flesta snäckor och sniglar föredrar mat som kommer från växtriket, men några är rovdjur. På huvudets undersida sitter munnen som är lite speciell. De har inte tänder i egentlig mening. Istället har de en sträv tunga (radula) som arbetar emot en hård överkäke. Tungan består av hundratals små vassa hullingar som river sönder födan. Tack vare sina matvanor hjälper de till att bryta ner löv och växtdelar till ny och bördig jord På ungefär samma sätt som daggmaskarna.

Snäckor och sniglar är hermafroditer. Det betyder att de är hona och hane på samma gång. Vid parningen befruktas båda två samtidigt. Några veckor efter parningen lägger de ägg på ett så skyddat ställe som möjligt. Kläckningen inträffar efter två till fyra veckor då ungarna kryper fram. De har ingen skyddande förälder utan de får klara sig själva.

Snäckor och sniglar gillar regn, dagg, och dimma men inte solsken och torka. Om du vill se och bekanta dig med detta intressanta djur skall du helst vara uppe tidigt en daggfrisk morgon eller en fuktig kväll. När det är torrt väder drar sig snäckan in i sitt hus och avsöndrar ett slem som täpper till öppningen. Vid solnedgång eller vid fuktig väderlek tittar snäckan fram och börjar leta efter mat. Den gillar nästan allt som är grönt och saftigt i trädgården. När vintern närmar sig gräver snäckan ner sig i jorden för att gå i vinterdvala. Innan den går i dvala måste den täppa till skalöppningen med slem och kalk som hårdnar till en hård skiva. Då har snäckan stängt till om sig precis som när vi stänger en ytterdörr.

Vinbergssnäckan är en trevlig och harmlös varelse. En gång införd till Sverige som munkars fasteföda. Numera har den blivit en vanlig och uppskattad gäst i våra trädgårdar.

Skogssnigeln ar den största snigeln i Svenge. Den trivs och lever i skogsmark, hagar och trädgårdar. Vanligast ar den svartglänsande, men den kan också vara vit, gulbrun eller röd. Skogssnigeln är lätt att upptäcka om det är lite blött ute. Då sträcker den ut sig i hela sin Längd och kan bli ända upp till 17 cm lång. Lever bara ett år. Skogssnigeln lägger sina ägg under löv och växtdelar. Äggen klacks på hösten och små, gulprickiga snigelungar kryper fram. De hinner inte att vara ute så lange eftersom de måste gräva ner sig för att gå i vinterdvala. Till skillnad från snäckorna gräver inte de gamla sniglarna ner sig utan dör i vinterkylan. Man säger att sniglarna är ettåriga, eftersom de bara lever ett år

Mördarsnigelns riktiga namn är den "Spanska skogssnigeln". Till Sverige kom den genom att den följde med importerade träd gårdsplantor och grönsaker från sydeuropa. Den är en släkting till vår svart/röda skogsnigel och liknar den till utseende och färg. Den äter upp allt grönt i trädgården och t.o.m. varandra. Om man upptäcker att det finns "mördarsniglar" i trädgårdslandet måste man plocka bort dem för hand, när de är fullvuxna. Det går lättast kvällstid när det är fuktig väderlek. Ett tips är att lägga ut dagstidningar runt buskar och ìvittja" (lyfta) dem på morgonen. Där under i fukten brukar sniglarna ta skydd inför dagens solljus. Vad gör man då med sniglarna? Det finns många sätt, det vanligaste är att man lägger dem i kokande vatten.