Bäver

Fastän bävern är ganska storväxt och utrustad med starka tänder och vassa klor, är han så änglalikt fridsam att det aldrig faller honom in att ta upp kampen mot de fiender som angriper honom uppe på land eller störtdyker mot honom från luften när han simmar omkring i vattnet. Han lägger i stället an på att förskansa sig; han bygger dammar och hyddor.

En medelstor bäver är vid pass 85 centimeter lång och 35 centimeter hög och väger omring 25 kilo. Bävrarna parar sig i februari. Ungarna föds i början av juni. De får 1-4 ungar. Ungarna stannar i boet i 2 år. Både föräldrarna och fjolårsungarna hjälper till med att lära de unga bävrarna att simma, leta föda, fälla träd och allt annat som en bäver måste känna till. När de blivit 2 år gamla lämnar de boet för att söka sig nya egna revir. Bävern kan bli 20-30 år gammal i vilt tillstånd. På bakfötterna har han simhud mellan tårna som en anka; framfötterna ser ut som en apas små händer. Den breda, fjälliga svansen, som är cirka 25 centimeter lång och hälften så bred, använder han som roder när han simmar, som stöd när han sitter eller står och som telegraf för att meddela dåliga nyheter. Genom att sluta näsborrarna, slappa av musklerna och sätta ner hjärtverksamheten från 100 till 50 slag i minuten kan han sjunka likt en gråsten och stanna under vatten en kvarts timme.

Det är den nordliga vintern med frost och snö, som gör det nödvändigt för bävern att bygga dammar. När isen lägger sig har han inte längre något öppet vatten att ta sin tillflykt till om en fara hotar. Och det är svårt för honom att arbeta sig ner genom snön för att få tag i bark att äta. Därför skapar sig bävern en damm i vars lerbotten han kan förankra sitt vinterförråd av matved, och intill den bygger han en trygg bostad åt sig och sin familj.

Det måste finnas en bäck på området, men det gör honom detsamma om den är stor eller liten. Dammbyggnaden påbörjas, och nu släpar bävern i rasande fart fram material från sidorna - lera, stenar, jord och gräs - och fogar in det i fördämningen. Leran, som är det huvudsakliga byggnadsmaterialet, bär han med sig i framtassarna. Han börjar i mitten och bygger mot stränderna. När den är färdig och vattenståndet har blivit det rätta, byggs själva hyddan ovanpå grunden. Den består av ett välvt rum, med ett trägolv som vattnet aldrig helt når upp till. Rummet är vanligen en eller ett par meter i genomskärning och något över en meter högt. Genom golvet leder två utgångar ner under vattenytan, vilket är fördelaktigt ifall fiender som kan simma under vattnet skulle göra en oväntad påhälsning.

Taket, som är gjort av omsorgsfullt sammanflätade kvistar och strån, fullbordas inte förrän kölden sätter in. Då täcker bävrarna över det med ett tjockt lager av lera, som fryser till ett pansar av ett par tre decimeters tjocklek. Ett sådant tak kan ingen inbrottstjuv ta sig igenom, han må ha aldrig så starka klor. Om ett bäverpar arbetar i lugn och ro tar det dem ungefär ett halvår att bygga en hydda, men ser det ut att vilja frysa på tidigt sätter de till alla klutar, och då kan det gå på en månad.

På lediga stunder har de kapat vinterförrådet av unga matnyttiga träd längre upp utmed stranden, flottat ner grenarna till dammen och förankrat dem i gyttjan. När så frost och snö, köld och is kommer och hungern gör sig påmind dyker pappa bäver helt enkelt ner i sin visthusbod och kommer tillbaka med en smaklig sälg- eller aspgren. Det är bara barken som äts. De avgnagda grenarna slängs ut och används senare för att reparera fördämningen eller hyddan med.

Bäverns timmeravverkning är lika förbluffande som hans byggnadskonst. Han står på bakfötterna och äter sig runt ett träd ända tills stället där han har gnagt liknar ett timglas. Till slut sköter vinden eller tyngdlagen om att trädet faller. I allmänhet är det unga träd bävrarna ger sig på, men det händer inte så sällan att de fäller träd som är bortåt en halv meter i genomskärning.

Eftersom bävern är så fridsam och godtrogen är han lätt att fånga. Hans mjuka men hållbara skinn är eftertraktat på pälsmarknaden, och därför blev bävern ett tag så gott som utrotad från jordens yta. Men djurskyddsvänner skyndade till hans undsättning i sista minuten, och han gjorde en lysande come-back. I dag finns det ett par tre miljoner bävrar i Förenta staterna och ungefär fem miljoner i Canada.

Förr i världen var bävern allmän i hela Skandinavien. Men som så många andra vilda djur har den blivit sällsyntare med åren. Men på senare år har man gjort försök med att plantera in bäverpar i Småland, Västergötland och Närke. Och de ser ut att trivas.1980: fanns det ca. 40.000 i Sverige nu finns det över 100.000!

(Källa: Under och Mysterier i Djurens Värld)