Mullvad

Litet svart pälsbeklätt med spetsig kalt skärt tryne. Ögonen är små och öronen saknar ytteröra. Nosen är långsmal och ett fint känselorgan. Framfötterna är stora och handliknande med tårförsedda klor.  Den kan se, men kan inte urskilja rörelser, vilket gör den mycket sårbar ovan jord.

Den hör bra och känselsinnet är mycket välutvecklat. Den är ett ensamlevande djur som lever helt och hållet nere i sina underjordiska gångar i jord som är lös och fuktig. Gångarna utgör ett komplext system av 15-25 cm djupa permanenta och ytligare tillfälliga jordhögar bildas där mullvaden skyfflar ut jord i änden på en gång och visar var den håller till. Boet är i allmänhet en enkel utvidgning av en av de djupa gångarna. Ytan som mullvaden genomletar i jakt på sin föda varierar mellan 600 och 900 kvadratmeter. Mullvaden anses vara ett skadedjur i odlingar.

Under jord finner den också sin föda, som består av andra jordlevande djur: daggmaskar, larver, insekter, näbbmöss, sniglar mm. Vid bytets uppsökande vägleds mullvaden av sitt synnerligen starkt utvecklade luktsinne den äter dagligen en kvantitet föda, som utgör ca 1,5 gånger dess egen kroppsvikt. De parar sig en gång per i april. Ca 3-4 veckors dräktighet som resulterar i en kull på 4-6 ungar, som diar ungefär 6 veckor. Efter två månader lämnar de unga boet. De tar då ofta vägen ovan jord, och blir därmed ett lätt byte för rovdjur. Mullvaden finns i store delar av Europa, Asien och Nordamerika. I Sverige upp till Väster- och östergötland.