Tanken om bildande av djurskyddsorganisationer hade redan 1837 framförts av Fredrika Bremer, vidare hade en flora av djurskyddsföreningar vuxit upp i England, USA och Kanada. Svenska Allmänna Djurskyddsföreningen hade som målsättning förbättring av arbetshästens situation, djurtransporter, kupering av öron och svansar på hundar, hemlösa hundar. (Ämnen som tyvärr är aktuella även idag.)
1875 blev H K H Kronprinsen ständig medlem av föreningen. 1880 var det "Qvinnorna" som ville arbeta för att motverka de grymma slaktmetoderna, handel med levande fjäderfä i städerna, vilket betydde långa tranporter i trånga burar, begärde bättre transportanordningar för sjötransporter - mot varor att pryda sina huvudbonader med uppstoppade småfåglar.
Vidskepelse fanns kvar 1885 - då kunde det förekomma att levande djur nedgrävdes i stallar och ladugårdar samt i nybyggnader för att förekomma "ohäll" och för att hejda "utbrutna sjukdomar".
1901 upprättades i Stockholm en avlivningsanstalt för mindre husdjur. Under senare år har Svenska Kvinnors Djurskyddsförening kunnat medverka till att ett djursjukhus kom till i Stockholm. År 1980 förvandlades denna förening till en Stiftelse.
1884 bildades efter ett sammanträde på Stockholms Slott kallad av prinsessan Eugenie, en barnförening som fick namnet ”Svenska Allmänna Djurskyddsföreningen för barn och ungdom” – namnet ändrades 1909 till De Svenska Skolornas Djurskyddsförbund, nuvarande ”Svenska Djurskyddsföreningen – Skol- och Ungdomsförbundet”. Förbundet bildade små föreningar i ett mycket stort antal skolor i hela landet, dessa leddes helt ideellt av intresserade lärare, för att väcka djurskyddsintresse bland barn och ungdom. Förbundets glädje var stor när undervisning i djurskydd anbefalldes i skolor för alla barn på låg- och mellanstadiet.
1957 var det året då tre av de äldsta och största djurskyddsföreningarna beslöt att bilda en stor gemensam organisation, en ”paraplyorganisation” som kunde centralisera arbetet och, med en enda röst, föra deras talan. De tre föreningarna är:
De har kvar sin integritet och möjligheten att själva agera.
Den nya topporganisationen fick namnet Svenska Djurskyddsföreningen.
Arbetet inom Svenska Djurskyddsföreningen styrs av en seriös målsättning, remissuttalanden, framstötar till berörda myndigheter, hjälpaktioner, planering och bevakning av djurens rättigheter inom befintlig lagstiftning.
Samhällsutvecklingen och en skärpt djurskyddslag har medfört att en del gamla djurskyddsproblem försvunnit, men tyvärr har nya kommit i stället som kräver stora och kostbara insatser så föreningen måste ta vara på alla möjligheter till att få stöd för sitt arbete av allmänhet och utnyttja den publicitet som erbjuds.
Svenska Djurskyddsföreningen är ansluten till World Society for the Protection of Animals, med säte i London. En förening vars verksamhet täcker hela världen och varje ansluten organisation bistår med stöd för omfattande räddningsaktioner. WSPA:s arbete för djuren har jämförts med Röda Korsets arbete för människor.