Fjällgåsen, den minsta av de svenska gässen

Fjällgås

Fjällen hyser en intressant fauna med bl a drygt 20-tal fågelarter som i Sverige endast häckar i fjällregionen. Av dessa är endast fjällgåsen akut hotad.
För hundra år sedan var arten mycket vanlig, men jakten har decimerat stammen. När fjällgåsen ruggar på högsommaren kan den inte flyga. Tidigare har omfattande ruggningsjakt förekommit i Sverige. Vid ett enda tillfälle på 1930-talet dödades 400 fjällgäss, vilket är fler än hela den nuvarande stammen i Norden. Jakten vid de rastplatser som gässen använder under flyttningen och i övervintringsområdena i sydöstra Europa och Asien bland annat Irak, är idag det allvarligaste hotet. För att bevara arten i Sverige bedrivs ett projekt där man sätter ut fjällgåsungar med fosterföräldrar tillhörande vitkindad gås i lämpliga fjällsjöar. På detta sätt hoppas man att fjällgåsen skall lära sig flytta mot sydväst i stället för mot sydost. Just nu görs inga utsättningar av fjällgåsungar utan projektet utreds och utvärderas.

Fjällgåsen är den minsta av de svenska gässen. Arten har en mörk fjäderdräkt, kort skär näbb, kort hals och brant panna med en vit bläs. Det tydligaste kännetecknet är dock den gula orbitalringen runt ögat. Hos fjällgåsen finns individuell variation när det gäller storlek. Arten förväxlas ofta med bläsgåsen. Bläsgåsen är dock större och saknar den gula ögonringen

Fjällgåsen häckar i ensamma par bland dvärgbjörk och viden nära vattendrag och sjöar. Arten är ytterst skygg. Detta, tillsammans med det faktum att den bara häckar i norra Sverige under fyra av årets månader, samt att det finns så få, gör den svår att se i vilt tillstånd. Den häckar norr om polcirkeln i nordligaste Skandinavien och angränsande delar av Sibirien. Övervintringsområdet ligger i sydöstra Europa och norra Mellanöstern.

Antalet fjällgäss har minskat kraftigt, särskilt under 1980-talet, och arten förekommer ytterst fåtaligt i de nordligaste delarna av Skandinavien. Tillbakagången kan troligen förklaras med flera samverkande faktorer, där miljöförstöring och jakt i övervintringsområdena spelar störst roll.