Sällskapsdjur

Sällskapsdjur är domesticerade djur som människor håller som följeslagare för sällskaps skull snarare än som arbetsdjur eller för animaliska produkter. Vissa sällskapsdjur hålls i akvarium (fiskar), terrarium (reptiler och leddjur) eller voljärer (fåglar).

I praktiken har endast ett fåtal djurklasser, framför allt däggdjur och fåglar, använts som sällskapsdjur. Under modern tid har även fiskar blivit vanliga som sällskapsdjur och under de senaste åren har även reptiler, groddjur, spindeldjur och några insekter blivit vanligare.

Vi har valt att ta med de vanligast sällskapsdjuren med beskrivning, skötselråd och länkar med praktiska råd och tips när man har bestämt sig för att skaffa ett husdjur, med det livslånga åtagande som det innebär.

Akvariefisk

Dessa tropiska djur har alltid fascinerat människan med sina vackra, omväxlande färger, oförutsägbara rörelser och sitt spännande kroppsspråk. Bland dessa fiskar finns en stor artrikedom och variation, såväl i form och färg som i storlek.

Läs mer

Barn är ofta mycket förtjusta i akvariefiskar. Med hjälp från föräldrarna kan de börja sköta sina akvariefiskar redan i 6 – 10-årsåldern. Föräldrarna får på så vis möjlighet att ge barnen viktiga grundkunskaper om fiskar, biologi med mera. Avariefiskar ett bra alternativ till hundar eller katter om barnen eller föräldrarna exempelvis är allergiska mot pälsdjur.

Även om det kan vara frestande ska man inte ha vitt skilda akvariefiskar i samma akvarium, om man inte är säker på att de passar ihop när det gäller temperament, krav på miljö och dylikt. Det kan i värsta fall leda till stridigheter, stress och för tidig död för fiskarna. Det ideala är att ha fiskar som kommer från ungefär samma miljö. Det är också viktigt att tänka på att köpa växter som passar ihop med denna ursprungsmiljö.

Akvarieutrustning

Marknaden för olika typer av akvarietillbehör och akvarieutrustning är stor, men de viktigaste produkterna kan knytas till tre grundläggande behov: renhet, värme och ljus.

Fisk behöver rent vatten att simma runt i. Ordentliga aggregat för vattenrening är därför en viktig del av en grundläggande akvarieutrustning och består av filter och pumpar. De flesta fiskar härstammar från tropiska länder, där man har en jämn vattentemperatur på runt 25 grader året om. Detta bör då också gälla för vattnet i akvariet. En annan viktig del av en komplett akvarieutrustning är därför värmereglaget. Man bör se till att termometern alltid ligger på mellan 24 och 26 grader. En del värmereglage har inbyggt larm så att man är säker på att bli varskodd, om något skulle gå fel.

Ljusaggregat är en tredje viktig sak på listan över nödvändig akvarieutrustning, då växternas fotosyntes avbryts om de inte får nog med ljus, och då man annars inte kan njuta av fiskarnas fina färger. Normalt sett använder man lysrör men till saltvattensakvarier använder man istället halogenbelysning. Ljuset ska inte stå på dygnet runt eftersom fiskar och växter också behöver vila sig.

Akvarium

Ett akvarium skall helst inte vara under 50 liter. Helst skall det vara dubbelt så stort. Alla sakkunniga när det gäller akvariefiskar avråder bestämt från bruket av stora glasskålar som akvarier och beskriver detta bruk som djurplågeri.

Det finns i stort sett tre typer av akvarier: helglasakvarium med fast ram av exempelvis aluminium, plastakvarium och limmat helglasakvarium. Den förstnämnda typen anses bäst, då detta slags akvarium är mest stabilt och oftast har längst livslängd. Storleken på akvariet beror givetvis på antalet fiskar, storleken på fiskarna och omfånget på växter, gömställen med mera.

Ciklider

Det finns flera skäl till att ciklider tillhör de populäraste akvariefiskarna. Dels återfinns de i ett stort antal färger och typer, dels är deras beteende underhållande, dels trivs de generellt sett bra i akvarier. Man bör dock vara noga med vilka andra fiskar man väljer till sitt akvarium då cikliderna kan vara bitska, hänsynslösa och revirmarkerande. De har dessutom en tendens att gräva runt i botten på akvariet, vilket kan vara förödande för akvarieväxterna.

Guldfisk

Bland de fiskar som människan har hållit för nöjes skull är guldfisk både den mest kända och den som är känd längst bak i historien. Under Tang-dynastin för omkring 1000 år sedan blev det populärt att hålla de guldglänsande och orangea fiskarna i dammar. Modet startade i de övre samhällsklasserna i Kina, men det dröjde inte länge innan människor i de lägre klasserna kom på att de kunde föda upp fiskarna i behållare av porslin. Därmed var de första akvarierna uppfunna.

Guppy

En gång i tiden var guppy närmast urtypen för en akvariefisk, och återfanns i nästan alla akvarier. Så är det inte längre, och detta har flera olika förklaringar. Dels har akvarieägarnas krav på ovanliga, unika arter ökat, dels har guppyn avlats ganska hårt för att få större fenor, vilket gjort den mindre härdig; den är därför inte längre den självklara nybörjarfisk som den en gång var.

Neonfisk

I nybörjarakvariet återfinns ofta fiskar av typen neonfisk, en fiskart som är både billig och lätt att hålla. De fungerar också väl i ett blandat bestånd, men bör alltid anskaffas i mer än ett exemplar, då neonfisk är en stimfisk. Minst åtta individer är bra.


Burfåglar

Det finns en stor mängd burfåglar världen över, några är små och några är stora. Viktigt att tänka på vid köp av burfågel är att de sällan trivs utan en kompis. Några av de större arterna kräver intyg för att få ta in till Sverige.

Läs mer

Kanariefåglar

Kanariefåglar hör till familjen finkfåglar och kommer från Kanarieöarna. De finns också på Madeira och Azorerna. Runt 14 cm långa. Det är hanen som sjunger. Som sångare har kanariefågeln få övermän. För ett kanariefågelpar behövs en bur som är minst 50 cm lång, 35 cm bred och 40 cm hög. Har man tänkt sig att få fåglarna att häcka krävs en större bur. De pinnar buren levereras med bör bytas ut mot trädgrenar. De bör vara så tjocka att fågeln inte når runt med klorna. På så sätt tvingas de greppa tag i pinnen och då slits klorna på ett naturligt sätt.

Undulat (Melopsittacus undulatus)

Undulaten är den minsta kända arten av papegoja. Den finns bara i Australiens inre grässlätter och öken och blir ca 15-22 cm. Det normala för utställningsundulater är att de blir omkring 8 till 10 år. Namnet undulat kommer från den så kallade vattringen på vingarna, ett mönster som är format som vågor. En undulat är lättskött, mycket social och kan bli väldigt tam och pratsam, om du ägnar den tillräckligt mycket tid. Om du däremot lämnar den ensam långa stunder på dagen ska du skaffa den en partner. En ensam undulat är en mycket olycklig och förvirrad undulat. Flockarna av undulater i vilt tillstånd kan bli mycket stora och varierar från 3-5 individer upp till 4 miljoner.

Papegojor delas upp i äkta papegojor och kakaduor. De är mycket färggranna och har ett stort huvud, kort nacke samt starka fötter med två tår framåt och två tår bakåt, vilket möjliggör klättring och fasthållande. Den större, krokiga övernäbben är fästad i skallbenen. Papegojfåglarna äter frön och frukt. De kan angripas av papegojsjuka. Många arter är starkt utrotningshotade. Många arter kan upprepa ord och till och med räkna. Storlek från en knapp decimeter till dryga metern.

Gouldsamadin (chloebia gouldiae/erythrura gouldiae)

Norra Australien, ca 13 cm, 15-16 gram och kan bli 8 år. Antal ägg: 4-6. Ruvningstid: 16 dygn. Flygfärdiga efter tre veckor. I naturen står det illa till med gouldsamadinerna. Beräkningar för några år sedan talade om 2 500 fåglar kvar i det vilda, alltså är de klart utrotningshotade. Orsaker tros vara bland annat gruvarbeten, förstörda miljöer, skogsbränder och luftsäckskvalster. Blir vanligen inte tam.

För mer info
Jordbruksverket
Stockholms burfågelförening
Riksförbundet Svensk Fågelhobby


Hamster

Hamstrar är omtyckta sällskapsdjur, mest populära i den här delen av världen är guldhamster och olika typer av dvärghamster. Namnet, som kommer från det tyska ordet hamstern – hamstra, har djuret fått på grund av sina kindpåsar där maten lagras.

Läs mer

Utseende

Färgerna kan variera, från grå över gråbrun till gyllengul och vit. Hamstern blir normalt mellan 2 och 3 år gammal, och guldhamstern är könsmogen redan vid fyra veckors ålder.

Hamstern kan ta sig in i hål som är av en kapsyls storlek, så låter man den springa runt på golvet bör man hela tiden hålla uppsikt över den.

Skötselråd

Att hålla en hamster är inte så svårt. Den skall ha en liten till mellanstor bur, gärna med ett litet hus (helst av trä) som den kan sova i. Dessutom skall det finnas ett löphjul i buren. Hamstrar älskar att springa och är ett bra sätt att få motion. Hjulet skall ha fast botten så att hamstern inte får benen i kläm medan den springer.

I botten på buren skall man lägga torrströ och torrt hö som djuret kan bygga bon i, och naturligtvis skall det finnas en matskål och en vattenskål. Vattnet byts varje dag och maten fylls på vid behov. Buren skall rengöras en gång i veckan. Kom också ihåg att sätta in en bit kalksten. Hamsterns tänder växer hela livet och den behöver därför något att slipa dem på.

Skötselråd
Veterinären.nu


Hund

Hunden är ett av människans äldsta och viktigaste husdjur. Idag är hunden kanske inte så viktig för vår överlevnad men tillhör våra populäraste husdjur. Hunden är människans bästa vän säger man. Det kan de flesta hundägare intyga. Det finns oändligt många berättelser där det är hunden som är hjälten och räddar människor i mer eller mindre dramatiska situationer. Tyvärr finns det en annan verklighet som berör oss starkt. Det är när vi får se bilder på misskötta hundar, hundhetsningar osv. Det som berör oss mest är nog att hunden inte säger ifrån utan accepterar och lyder sin ägare hur illa den än behandlas.

Läs mer

Den förhistoriska människan hade täta kontakter med hunddjuren varg, schakal och räv. Det berodde på att de konkurrerade om samma föda och levde inom samma områden. Hunddjuren var intelligenta och flexibla och kunde lätt anpassa sig till nya levnadsförhållanden i områdena kring de förhistoriska människorna. Hunddjuren lärde sig att följa kringvandrande människor och ta tillvara slaktresterna från deras byten.

När de förhistoriska människorna så småningom blev mer eller mindre bofasta hände det unika att vissa hunddjur valde att leva i människors närhet där de kunde hitta och stjäla föda. Det troliga är att människorna tog ungar från varglyor och började tämja dem. Det blev människan som tog över rollen som uppfostrare och flockledare för ungarna. Man kan ungefär datera de första tamvargarna till 13000 f Kr. Dessa första hundar användes till att vakta bosättningar, hjälpa till vid jakt och kunde även bli till föda om det blev hungersnöd. Det dröjde inte länge förrän människan förstod att egenskaper går i arv och man började med avel. Det gick så till att man lät de bästa hundarna para sig med varandra och på så sätt förstärkte man egenskaper som t ex snabbhet, styrka, vaksamhet osv. Naturen hjälpte även till med en naturlig form av avel beroende på klimat, miljö och föda. Därför finns det tunnhåriga, tjockhåriga stora och små hundar beroende på klimatet. Detta har lagt grunden för de hundraser som vi har idag.

Utseende

Fastän hundraserna varierar i storlek och utseende är kroppsbyggnaden densamma. Skelettet fungerar som en stomme på vilken kroppen är uppbyggd. Huvudets ben skyddar hjärna, ögon, nos, mun och öronen. Revbenen med ryggrad skyddar hjärta, lungor och inre organ. Benen är fästade vid skulderblad och höfterna med leder som kan liknas med gångjärn. Runt skelettet finns ett komplicerat system av senor och muskler som gör det rörligt.

Huvudet
Kroppsformen varierar från långnosiga till kraftigt förminskade huvuden, t ex boxer och mops. Huvudformerna är framavlade för vilket ändamål som hunden skall användas till. Det är på öronen som vi finner de största skillnaderna från ursprungshundens upprättstående öron. Upprättstående öron finner vi ofta på vakthundar för att det ger ett vaket intryck. Andra raser har hängande eller rosenöron som kan fällas eller resas beroende på sinnesstämning.

Päls
Det finns inga andra djur än hundar som uppvisar så många olika variationer av päls. Det är pälsen som håller hunden varm och det är därför hundar som lever i kalla klimat har en mycket kraftig och tät päls. Den består av en underpäls och en överpäls som har längre och kraftigare hår i varierande färger. Överpälsen har ett naturligt fettlager för att skydda mot fukt och vatten. Pälsen är direkt avgörande för om en hund ska klara av vissa arbetsuppgifter eller inte. Det kan vara att vistas lång tid i vatten eller att tillbringa långa tider i sträng kyla osv.

Svansen
Det finns svansar i alla former och format. De kan vara kuperade (avklippta, det är idag förbjudet att kupera i Sverige), ihoprullade, korta eller långa. Svansen är en av hundens viktigaste kroppsdelar. Den används för att kommunicera med, alltså visa känslor och signalera samt hjälpa till med att hålla balanser. Man kan inte undgå att se hur en hund visar glädje genom att vifta på sin svans.

Sinnen

Luktsinnet är det viktigaste sinnet hos hunden. Vi människor kommer inte ens i närheten av dess förmåga. Hunden har ungefär 200 miljoner doftreceptorer jämfört med människans 5 miljoner. Doftsignalerna sänds direkt till limbiska systemet i hjärnan där centret för känslor finns, som i sin tur utlöser känslor och minnen. Hunden går helst med nosen i marken för att hitta partners och identifiera andra individer. Man kan säga att den läser av sin omgivning. Vi människor lärde oss snabbt att använda oss av hundens unika förmåga till jakt, leta efter försvunna människor osv.

Hörseln hos hundar är mycket bra och normalhunden har en hörsel som är fyra gånger bättre än människans. Hunden har en förmåga att höra högfrekventa ljud, som vi människor inte kan uppfatta. Hundar som har upprättstående rörliga öron kan rikta båda öronen mot ljudkällan utan att de behöver röra på huvudet och på så sätt höra mycket svaga ljud. Den goda hörseln kan användas till att upptäcka t ex fiender eller lokalisera byten ovan och under jord.

Synen
Hunden har svårare att se och få en skarp skärpa på saker som är stillastående jämfört med människan. Saker och individer som är i rörelse har de väldigt lätt att se. Hundrasernas förmåga att se bra varierar på dess framavlade egenskaper. Vinthundar har mycket bra syn eftersom de jagar med hjälp av den. En fårhund måste ha bra syn för att kunna uppfatta handsignaler hos sin ägare på kilometeravstånd.

Smaksinnet är inte så väl utvecklat hos hunden. Den skiljer mellan olika smaker men det är inte av större betydelse. De vänjer sig med viss föda och trivs med den. Visst finns det hundar som är finsmakare och ratar vissa rätter. Det är inte ovanligt att vi kallar dem för kräsna. Det är ju faktiskt inte hundens fel, utan vi som föder den.

Beteende

Hundens beteende liknar människans på flera sätt. Anledningen till detta är att vi båda lever socialt med andra individer och därför måste man ha ett språk att kommunicera med och finna vår roll i samhället eller i flocken. Hunden använder sina sinnen och ett välutvecklat kroppsspråk för att kommunicera. Detta lär sig hunden redan som ung där föräldrarna uppfostrar och bestämmer. Vi människor kan se och tolka hundens språk lättast genom att titta på hundens svans och öronhållning samt dess ansiktsuttryck.

Fortplantning

Hundens fortplantning är avgörande för artens överlevnad. I tidigt vilt tillstånd var det de starkaste individerna som fick para sig för att det skulle bli livskraftiga avkommor. Sedan människan började med avel är det vi som för det mesta kontrollerar parningen. Detta för att få fram önskade egenskaper samt att hålla en viss rasstandard.

Valpar

Tiken är normalt dräktig i 63 dygn och antalet valpar kan variera kraftigt. Vanligtvis är det 4-6 valpar. När tiden för valpning närmar sig drar sig tiken ofta tillbaka till ett tryggt ställe. Efter valpningen slickas valparna torra och rena. När detta är gjort lägger sig modern på sidan så att valparna kan börja dia. Modern diar valparna i ungefär tre veckor och under denna period är de helt beroende av moderns omvårdnad och skydd. Vid fyra veckors ålder börjar de att göra upptäcktsfärder, leka och använda sina sinnen. Det är nu som de lär sig kommunicera, samt flockens regler med att visa dominans och underkastelse osv.

Leva i flock

Hunden har en medfödd vilja att leva tillsammans med andra individer i en flock där det finns en ledare som styr aktiviteterna. Flockens samarbete ger trygghet, styrka att upprätthålla revir samt jaga efter föda. I förhållandet mellan människa och hund är det människan som blir flockledare. Valpen tas ofta från modern och sina syskon när den är mellan åtta till tolv veckor. Vid denna ålder kan den utan problem överföra sin inneboende flockkänsla till människan. Det är människan som bestämmer över det mesta och ses därför som en naturlig flockledare. Detta ser man på beteende som att tigga föda, slicka oss i ansiktet osv. Den leker även med oss för att lära sig. Det kan vara genom att lekfullt nafsa oss på händer och fötter. Det är vi som flockledare som får lära den vad som är rätt eller fel precis som mödrarna hade gjort i vilt tillstånd. När valpen blir könsmogen vill den utmana individerna i flocken och flockledaren för att finna sin roll. Det kan vara att inte lyda husse eller matte för att testa vem som bestämmer. När den har funnit sin roll i familjen är det naturligt att den märker ut revir som den försvarar.

Hundraser

Det finns ungefär 400 olika hundraser som har stamtavla och rasbeskrivning, som visar att de håller ett visst utseende och standard. I vårt land finns det ungefär 250 raser. Utöver detta finns det en stor mängd blandrashundar. Hundraserna delas in i grupper utifrån sitt ursprung. Den här gruppindelningen skiljer sig mellan olika länder. I Sverige har vi delat up raserna i åtta olika grupper. Det är brukshundar, fågelhundar, spetsar, drivande hundar, terrier, sällskapshundar, vinthundar och dvärghundar.

Brukshundar
Precis som namnet säger används dessa raser till arbete. Från början var det att vakta boplatser och boskapshjordar mot vilda djur. Efterhand utökades arbetsuppgifterna till att bli vakt, kamp och vallning av boskap. De mest kända i gruppen är schäfer, collie och rottweiler.

Fågelhundar

Fågelhundarna är ett resultat av ändrade jaktmetoder. När människan började att använda skjutvapen vid fågeljakt behövdes det en hund som kunde finna och hämta bytet. Dessa hundar har vanligtvis en vattentät och isolerande päls så att de kan apportera i vatten. Idag finner vi våra vanligaste och populäraste familjehundar i denna rasgrupp. Det är olika typer av spaniels och retrievers.

Vinthundar
De har sitt ursprung i mellersta östern där det finns spår av dem från 6000 f.Kr. Kännetecknen för dem är den långa och smidiga kroppen. Det är den snabbaste hundrasgruppen och användes förr till jakt i öppen terräng, där den använde sin syn för att lokalisera bytet. Idag använder man dem till kapplöpning på banor eller som sällskap. De vanligaste är greyhound, afghan och saluki.

Spetsar
Flera av spetshundarna har vissa likheter med vargarna. I polarområdena har denna rasgrupp haft stor betydelse för människans överlevnad och existens. De största används till jakt och som draghundar. De är väl anpassade till ett liv med tuffa och kalla förhållanden. Vanliga spetshundar är samojed, siberian husky, jämthund osv.

Drivande hundar
Drivande hundar kännetecknas av sitt väl utvecklade luktsinne. De användes till att spåra upp bytesdjur. Eftersom det är en stor variation av bytesdjur avlades det fram många olika raser, allt från stora blodhundar till små taxar. Drivande hundar är ofta villiga till att umgås med andra hundar utan att starta bråk. Mest lyckliga är de när de får arbeta med att spåra upp olika saker

Terrier
Denna rasgrupp utvecklades för att hjälpa till vid jakt av småvilt. En av deras uppgifter var att tränga ner i gryt och jaga upp bytet till jägaren- De har även använts till att hålla rent från skadedjur som möss och råttor på gårdar och i städer. Huvuddelen av dagens terriers används som sällskapshundar och kännetecknas av att vara livliga och pigga hundar. Jack Russel terrier, skotsk terrier och airedele terrier är några av de vanligaste.

Sällskapshundar
Oavsett ras ger hunden sällskap och betraktas för det mesta som en familjemedlem. Sällskapshundar har oftast ingen ursprunglig arbetsuppgift förutom att just vara till sällskap för sin familj. Det har visat sig att en hund kan hjälpa människor till ett bättre liv genom att bara vara sällskap. Generellt kan man säga att dessa är ganska små hundar som helst håller sig till sin familj. Mopsen är ett exempel på en typisk sällskapshund.

Hund och människa

Historiskt sett skulle människan haft svårt att överleva utan hundens hjälp med vakt, vallning, drag och jakt. Från början vaktade hunden människornas bosättningar och efterhand utökades det till att hjälpa till med jakt och vallning. De har används till att dra slädar och kärror. Idag används draghundarna som turistattraktioner. I vårt moderna samhälle fyller hunden fortfarande flera livsviktiga funktioner. I takt med att samhället ändrat sig har det tillkommit nya arbetsuppgifter för våra hundar. Förutom att vara till sällskap, jakt och vakt tränas de till att vara blindhundar, leta efter bomber, narkotika, gasläckor, mögel, svamp, hitt försvunna människor, polishundar och många fler uppgifter. Tyvärr finns det människor som använder hundar på fel sätt. Det kan vara att hetsa dem mot andra djur, arrangera hundslagsmål och dylikt.

Vildhundar

Sedan människan började tämja hundar har en del av dem lämnat människan för att leva i flock, vi kallar dem för vildhundar. För det mesta jagar de små bytesdjur och det händer att de söker sig till människors avfallshögar. Den mest kända vildhunden är den australiska dingon som i stort sett lever utan mänsklig kontakt. I nästan hela Afrika finns det lösdrivande hundar som lever i utkanten av byar och städer. I Indien och Asien kallas lösdrivande hundar för pariahundar, vilket betyder utstött. Det är sällan som människorna finner något annat än avsky för vildhundarna.

”Hunden – människans bästa vän”

Detta är ett välkänt uttryck som säger en hel del om förhållandet mellan hund och människa. En anledning till detta är att hunden är lojal mot oss, dömer och ifrågasätter inte, utan istället skyddar och tröstar. Har man en hund är man aldrig ensamt, man har alltid någon att prata och umgås med. Hunden är inte bara ett sällskap utan kan vara en duktig medhjälpare i många situationer. Människor kan svika och förgöra varandra, men en hund sviker aldrig sin ledare.

Att skaffa hund

Det är många frågor man skall ställa sig innan man skaffar en hund. Det innebär ett stort ansvar under många år. En förutsättning för att man skall bli lycklig med sin hund är att man väljer sätt ras. Varje ras har ju sina specifika egenskaper och det gäller att de passar in med en själv. En del hundraser kräver väldigt mycket motion, andra är inte lämpliga tillsammans med barn osv. Det bästa sättet att få reda på detta är att låna böcker om hundar, prata med hundägare och även höra med Svenska Kennelklubben. För att sedan trivas med hunden krävs det att man försöker att förstå delar av hundens ursprungliga beteende, vilket underlättar kommunikation med den.

Skötselråd:
Skötselråd hund

För mer info:
Svenska Kennelklubben

Vill du köpa en omplaceringshund?
Hundstallet


Kanin

Få däggdjur har fått så stor inblandning i människans aktiviteter som den europeiska vildkaninen. Domesticeringen av denna art började sannolikt på romarnas tid, i Nordafrika eller Italien. Idag finns det över 50 kända raser av tamkanin, alla härstammande från denna enda art.

Läs mer

Under hela medeltiden födde man i Europa framgångsrikt upp europeisk vildkanin för att få kött och skinn. Kaninerna tycktes inte fara illa av att trängas ihop utan förökade sig rikligt i sina små inhägnader (som kallades hargårdar) och levde tillsammans i underjordiska system av gångar och hålor.

Kaninungar föds nakna och öppnar inte ögonen förrän efter flera dygn (tio hos europeisk vildkanin). De arter som hittills undersökts förefaller att endast ge ungarna di en kort stund, ca fem minuter, en gång varje dygn. Mjölken måste därför ge ungarna all näring de behöver under ett dygn, och man vet att exempelvis den europeiska vildkaninhonans mjölk innehåller tio procent fett och femton procent protein. Den innehåller alltså mera näring än get- eller komjölk. Hos europeisk vildkanin är den korta digivningsstunden per dygn den enda kontakten mellan honan och ungarna ända fram till avvänjningen, som sker vid omkring tre veckors ålder.

Kaninen är ett bland de vanligaste husdjuren i Sverige men, som alltid innan du skaffar ett djur, bör du och din familj göra ett allergitest för att se att alla tål kaninen Kaniner äter hö, torrfoder och grönsaker och den vill ha färska grenar att gnaga på. Grönsakerna ska vara väl sköljda och torkade innan du serverar dem till din kanin. Våta grönsaker får den lätt diarré av. Kål ska inte kaniner äta så mycket av, då förstörs deras sköldkörtel.

Kaniner är individer, vissa trivs med sällskap, andra inte. På burbotten är det bra att ha spån, naturströ eller halm. Håll buren ren, så trivs både du och kaninen bättre, låt hö och färskt vatten alltid finnas tillhands. Kaniner blir väldigt tama om du ger den mycket tid och kärlek. Du kan även få den rumsren om du övar från första början. Till detta kan du ha en vanlig liten kattlåda med organiska material t ex torv eller papp-pellets som du placerar i ett hörn av buren. Lägg lite av din kanins avföring och kiss i lådan. Då kan kaninen känna på lukten var den ska ”gå på toaletten”.

Pälsvård
Kaniner, som har en sådan lång eller ullig päls att de inte själva kan hålla sig rena, skall ges pälsvård. Angorakaniner bör klippas minst en gång var tredje månad.

Hona och ungar
Ungar av kanin skall hållas tillsammans med modern, eller en likvärdig ersättare för henne, så länge de behöver hennes mjölk och omvårdnad, d v s minst 6 veckor.

Golv
Kaniner får inte hållas på nätgolv. Detta gäller dock inte då djuren hållas i betesburar eller andra utrymmen med direkt kontakt med marken. Vintertid skall utomhusburar vara upphöjda från marken. Om kaniner hålls utomhus eller i ett ouppvärmt utrymme och temperaturen understiger noll grader skall de ges uppvärmt dricksvatten vid minst två tillfällen per dygn

Vilken kaninras ska man välja?
Den minsta kaninrasen är hermelinkaninen som väger runt 1 kg, därefter kommer dvärgväduren som är något större. De är så kallade dvärgraser. Det finns ytterligare en dvärgras som kallas för dvärghare, men den är inte lika populär som de andra två. Det finns över 50 olika kaninraser i olika storlekar. De största raserna (t ex Belgisk jätte) kan väga upp till 10 kg! Innan du köper din kanin bör du ta reda på vilken ras den är och hur stor den kommer att bli. De stora kaninerna kan ha en kroppslängd på 70 cm och behöver en ordentligt stor bur. De minst dvärgkaninerna har en kroppslängd på ungefär 30 cm (lite större än ett marsvin) och är betydligt lättare att hålla som husdjur. Du bör också tänka på att desto större en kanin är desto svårare är det att hålla fast den när den sprätter med bakbenen och man kan även få kraftiga rivsår. Även dvärgvädurar kan av denna anledning vara svårhanterliga för barn och de kan behöva hjälp av en vuxen då de ska lyfta ut kaninen ur buren. Hermelinkaninerna är så pass små att de är lätta att hantera. De olika kaninraserna finns även i olika hårlag. Hermelinkaniner och dvärgvädurar finns t ex även som fuchs, en långhårig päls. Andra hårlag är t ex rex, satin och angora.

Kaninens ålder
När du köper en kaninunge ska den helst vara 8 veckor och aldrig yngre än 6 veckor. Är kaninen yngre än så, har inte magen hunnit ställa om sig till fast föda och kaninen kan bli sjuk. Fram till 8 veckors ålder är kaninen extra känslig för sjukdomar. Dvärgkaninen blir sedan könsmogen vid ca 12 veckors ålder, så låt aldrig två kaniner av olika kön bo tillsammans. (Större raser blir könsmogna senare). Vill du kastrera din han-kanin kan du göra det då den är 3 månader gammal. Kaninen kan bli totalt 5-10 år.

Skötselråd:
Veterinären.nu

För mer info:
Kaninfakta


Katt

Katter har i alla tider fascinerat människor runt om i världen och är idag vårt vanligaste husdjur.

Läs mer

De äldsta fynden av kattdjur är uppemot 50 miljoner år gamla och det var under denna tidsperiod som de flesta rovdjuren utvecklades. De första arterna av kattdjur som liknar våra nu levande är ungefär 25 miljoner år gamla. Kattdjuren tillhör en familj som heter Felidae på latin och består av fyra släkten med tillsammans 35 arter. De vilda kattdjuren finns spridda över alla kontinenter och större öar utom Antarktis, Australien och Madagaskar. Tamkatter eller huskatter finns över hela vår jord.

Idag finns ungefär 40 kattraser som är godkända av FIFe (Fédération Internationale Féline). De vanligaste kattraserna i Sverige är, förutom huskatten, Norsk skogskatt, Perser, Helig Birma, Ragdoll och Maine Coon. Beräkningar visar att det finns 1,6 miljoner katter i Sverige, men eftersom katter inte behöver registreras kan man inte veta helt säkert hur många katter det finns. Antalet hundar i Sverige är 950 000 och alltså är katten mycket populärare än hunden som husdjur i vårt land.

Katten är känd för sin smidighet och styrka och en del av hemligheten ligger i att dess skelett består av ungefär 250 olika ben, vilka binds ihop av väl utvecklade muskler. Benen bär upp kroppen och skyddar de inre organen mot eventuella slag och stötar. De stora och små kattdjurens skelett liknar varandra mycket med hoptryckta halskotor, rund skalle med korta käkar och stora ögonhålor. Kattdjuren har längre bakben än framben och detta gör att den lättare kan hoppa och klättra.

På frambenen har katten fem klor där den femte klon kan liknas vid vår tumme, bakbenens tassar har fyra klor. Klorna byggs upp och bildas av ett ämne som heter keratin. Vi människor har samma ämne i våra naglar. Klorna är inte alltid utfällda utan ligger skyddade i hudfack och det är särskilda muskler som trycker ut dem när de behövs. Geparden är det enda kattdjur som inte kan fälla in och ut sina klor. Tungan är också speciell hos kattdjuren. Tungans översida är klädd med små utskott, som kan liknas med flera liggande kammar bredvid varandra. Dessa används när de tvättar sin päls och att få i sig föda på ett effektivt sätt.

Kattdjurens sinnen är högt utvecklade beroende på att deras överlevnad beror på hur skickliga jägare de är. De bäst utvecklade sinnena är hörsel, syn, smak, lukt och känsel. Katterna har en utmärkt syn. I dagsljus ser de lika bra som en människa men när det är mörker kan de se upp till sex gånger bättre än vi. Dessutom har kattdjuren ett färgseende som hjälper till när det gäller att upptäcka bytesdjur. Vissa reflexer kallas för kattögon och detta har sin naturliga förklaring i att ljuset som passerar kattens näthinna reflekteras.

Kattdjurens smak och luktsinne är inte lika väl utvecklat som hos hundar men fyller ändå en livsavgörande funktion för dem. Känseln sitter i pälsen och framförallt i morrhåren. En katts morrhår är att jämföra med våra fingeravtryck. De är helt unika för varje individ.

Att skaffa katt
Katter är precis som alla andra djur, individer som behöver omsorg och kärlek av sina ägare. Innan man beslutar sig för att skaffa katt bör man noga ta reda på allt om vad en katt behöver för att trivas och må bra. Det finns flera bra böcker på ditt bibliotek som handlar om detta.

För skötselråd:
Skötselråd

För mer info:
Djurskliniken Roslagstull
Sverak

Om du vill ta hand om en omplaceringskatt:
Djurhemsföreningen


Marsvin

Porcellus betyder liten gris och detta är en liten gnagare. De kommer från Sydamerika där de lever i öppna gräsbevuxna områden. Mar- kommer från att de skeppades till Europa över havet (mare) De är lätta att sköta och är renliga och tysta. Marsvin är flockdjur och bör inte hållas ensamma, vilket är t o m förbjudet (Djurskyddslagen §4). De är fredliga och sociala. Nya hanar slåss dock ibland om de sätts ihop med en hona.

Läs mer

Medelåldern för ett marsvin är 3-5 år, men vissa kan bli ända upp till 8 år. Honan blir könsmogen redan vid 5-6 veckors ålder, medan hanen oftast blir könsmogen först vid 8-10 veckor. Ungarna är mycket välutvecklade vid födelsen. De väger mellan 60-100 gram och har päls. Ungarna föds t.o.m. med tänder och med ögonen öppna. Dräktigheten varar i drygt två månader.

De har korta rundade öron och ingen svans. De har tre olika läten; pipande, kurrande och småpratande. Framtassarna har fyra tår vardera medan baktassarna har tre tår vardera. Klorna måste klippas varannan månad så att de inte blir för långa. De finns i en mängd färg- och pälsvarianter. De blir som vuxna ca 20 – 40 cm långa.

Allergi
Marsvin liksom andra gnagare orsakar allergi i högre grad än andra pälsdjur.

Mat
De är rena växtätare, och söker föda under eftermiddagen och tidig kväll. Färskt rent vatten och hö måste alltid finnas tillgängligt. Resten bör utgöras av blandade C-vitaminrika grönsaker som apelsin, kål, persilja, spenat, broccoli, tomat och kiwifrukt samt eventuellt lite pellets och frukt.

Boplats
Det finns många sätt att hålla marsvin. Marsvinets bur bör minst vara 60 x 80 cm till ytan och ca 40 cm på höjden. Två matskålar, en för färskfoder och en för pellets. Vattenflaska och en höhäck måste finnas. God ventilering och daglig rengöring. Marsvin trivs bäst på en torr kall plats. Eftersom marsvin är nattdjur så måste de få ha lugna stunder under dagtid för att vila på. Om vädret tillåter (minst 18 grader varmt) kan de få komma ut på gräsmattan, helst då i en utebur utan botten.

Skötselråd:

www.veterinären.nu


Råtta och mus

Råttor och möss som fötts upp som sällskapsdjur är vanligen lättskötta, nyfikna och sällskapssökande djur.

Läs mer

Råttan (Rattus norvegicus) har sannolikt också sitt ursprung i centrala Asien. Den domesticerades på 1700-talet och den kontinuerliga aveln har lett fram till att tamråttan nu vanligen är ett mycket lugnt och hanterbart djur som älskar kontakt med andra råttor och med sin djurägare. Råttan är även ett mycket renligt djur, även om den ibland urinerar vid hantering om den är stressad.

Råttor är sociala djur som bildar starka band med sin ägare. De är mycket intelligenta och kan lära sig komma på inkallning samt lära sig olika tricks. Vilda råttor hittas i alla slags miljöer och klimat på nästan alla världens kontinenter. De är precis som möss allätare, och de är vanligen mest aktiva nattetid.

Både möss och råttor har tyvärr ett ganska kort livslängd, man räknar vanligen med att de blir 2-2 ½ år gamla, även om enstaka individer kan uppnå 4-årsåldern.

Aveln har inneburit att det numera finns ett flertal ”raser” av möss och råttor, men i grunden är de olika varianterna fortfarande mycket lika när det gäller fysiologi och medicinska problem. En mus väger vanligen mellan 20-50 gram, och en råtta mellan 300-450 gram.

Musen (Mus musculus) tros ha sitt ursprung i Asien. Dess fantastiska anpassningsförmåga, dess långa samvaro med människor, och dess enorma reproduktionsförmåga har medfört att musen nu är spridd i hela världen. Möss är försiktiga, sociala och samtidigt revirhävdande djur, som i det vilda tillbringar en mycket stor tid åt att leta lämplig föda. Musen är en omnivor, dvs allätare. Den äter oftast nattetid men har annars mycket varierande vanor, med omväxlande sömn och aktivitet både dag och natt. I det vilda kan möss vara aggressiva mot varandra, men oftast etableras en hierarki i gruppen vilket minskar riskerna för slagsmål. Honor som har ungar kan dock vara aggressiva då det försvarar sitt bo.

Sköselråd:
www.djurklinikenroslagstull.se