Den förhistoriska människan hade täta kontakter med hunddjuren varg, schakal och räv. Det berodde på att de konkurrerade om samma föda och levde inom samma områden. Hunddjuren var intelligenta och flexibla och kunde lätt anpassa sig till nya levnadsförhållanden i områdena kring de förhistoriska människorna. Hunddjuren lärde sig att följa kringvandrande människor och ta tillvara slaktresterna från deras byten.
När de förhistoriska människorna så småningom blev mer eller mindre bofasta hände det unika att vissa hunddjur valde att leva i människors närhet där de kunde hitta och stjäla föda. Det troliga är att människorna tog ungar från varglyor och började tämja dem. Det blev människan som tog över rollen som uppfostrare och flockledare för ungarna. Man kan ungefär datera de första tamvargarna till 13000 f Kr. Dessa första hundar användes till att vakta bosättningar, hjälpa till vid jakt och kunde även bli till föda om det blev hungersnöd. Det dröjde inte länge förrän människan förstod att egenskaper går i arv och man började med avel. Det gick så till att man lät de bästa hundarna para sig med varandra och på så sätt förstärkte man egenskaper som t ex snabbhet, styrka, vaksamhet osv. Naturen hjälpte även till med en naturlig form av avel beroende på klimat, miljö och föda. Därför finns det tunnhåriga, tjockhåriga stora och små hundar beroende på klimatet. Detta har lagt grunden för de hundraser som vi har idag.
Utseende
Fastän hundraserna varierar i storlek och utseende är kroppsbyggnaden densamma. Skelettet fungerar som en stomme på vilken kroppen är uppbyggd. Huvudets ben skyddar hjärna, ögon, nos, mun och öronen. Revbenen med ryggrad skyddar hjärta, lungor och inre organ. Benen är fästade vid skulderblad och höfterna med leder som kan liknas med gångjärn. Runt skelettet finns ett komplicerat system av senor och muskler som gör det rörligt.
Huvudet
Kroppsformen varierar från långnosiga till kraftigt förminskade huvuden, t ex boxer och mops. Huvudformerna är framavlade för vilket ändamål som hunden skall användas till. Det är på öronen som vi finner de största skillnaderna från ursprungshundens upprättstående öron. Upprättstående öron finner vi ofta på vakthundar för att det ger ett vaket intryck. Andra raser har hängande eller rosenöron som kan fällas eller resas beroende på sinnesstämning.
Päls
Det finns inga andra djur än hundar som uppvisar så många olika variationer av päls. Det är pälsen som håller hunden varm och det är därför hundar som lever i kalla klimat har en mycket kraftig och tät päls. Den består av en underpäls och en överpäls som har längre och kraftigare hår i varierande färger. Överpälsen har ett naturligt fettlager för att skydda mot fukt och vatten. Pälsen är direkt avgörande för om en hund ska klara av vissa arbetsuppgifter eller inte. Det kan vara att vistas lång tid i vatten eller att tillbringa långa tider i sträng kyla osv.
Svansen
Det finns svansar i alla former och format. De kan vara kuperade (avklippta, det är idag förbjudet att kupera i Sverige), ihoprullade, korta eller långa. Svansen är en av hundens viktigaste kroppsdelar. Den används för att kommunicera med, alltså visa känslor och signalera samt hjälpa till med att hålla balanser. Man kan inte undgå att se hur en hund visar glädje genom att vifta på sin svans.
Sinnen
Luktsinnet är det viktigaste sinnet hos hunden. Vi människor kommer inte ens i närheten av dess förmåga. Hunden har ungefär 200 miljoner doftreceptorer jämfört med människans 5 miljoner. Doftsignalerna sänds direkt till limbiska systemet i hjärnan där centret för känslor finns, som i sin tur utlöser känslor och minnen. Hunden går helst med nosen i marken för att hitta partners och identifiera andra individer. Man kan säga att den läser av sin omgivning. Vi människor lärde oss snabbt att använda oss av hundens unika förmåga till jakt, leta efter försvunna människor osv.
Hörseln hos hundar är mycket bra och normalhunden har en hörsel som är fyra gånger bättre än människans. Hunden har en förmåga att höra högfrekventa ljud, som vi människor inte kan uppfatta. Hundar som har upprättstående rörliga öron kan rikta båda öronen mot ljudkällan utan att de behöver röra på huvudet och på så sätt höra mycket svaga ljud. Den goda hörseln kan användas till att upptäcka t ex fiender eller lokalisera byten ovan och under jord.
Synen
Hunden har svårare att se och få en skarp skärpa på saker som är stillastående jämfört med människan. Saker och individer som är i rörelse har de väldigt lätt att se. Hundrasernas förmåga att se bra varierar på dess framavlade egenskaper. Vinthundar har mycket bra syn eftersom de jagar med hjälp av den. En fårhund måste ha bra syn för att kunna uppfatta handsignaler hos sin ägare på kilometeravstånd.
Smaksinnet är inte så väl utvecklat hos hunden. Den skiljer mellan olika smaker men det är inte av större betydelse. De vänjer sig med viss föda och trivs med den. Visst finns det hundar som är finsmakare och ratar vissa rätter. Det är inte ovanligt att vi kallar dem för kräsna. Det är ju faktiskt inte hundens fel, utan vi som föder den.
Beteende
Hundens beteende liknar människans på flera sätt. Anledningen till detta är att vi båda lever socialt med andra individer och därför måste man ha ett språk att kommunicera med och finna vår roll i samhället eller i flocken. Hunden använder sina sinnen och ett välutvecklat kroppsspråk för att kommunicera. Detta lär sig hunden redan som ung där föräldrarna uppfostrar och bestämmer. Vi människor kan se och tolka hundens språk lättast genom att titta på hundens svans och öronhållning samt dess ansiktsuttryck.
Fortplantning
Hundens fortplantning är avgörande för artens överlevnad. I tidigt vilt tillstånd var det de starkaste individerna som fick para sig för att det skulle bli livskraftiga avkommor. Sedan människan började med avel är det vi som för det mesta kontrollerar parningen. Detta för att få fram önskade egenskaper samt att hålla en viss rasstandard.
Valpar
Tiken är normalt dräktig i 63 dygn och antalet valpar kan variera kraftigt. Vanligtvis är det 4-6 valpar. När tiden för valpning närmar sig drar sig tiken ofta tillbaka till ett tryggt ställe. Efter valpningen slickas valparna torra och rena. När detta är gjort lägger sig modern på sidan så att valparna kan börja dia. Modern diar valparna i ungefär tre veckor och under denna period är de helt beroende av moderns omvårdnad och skydd. Vid fyra veckors ålder börjar de att göra upptäcktsfärder, leka och använda sina sinnen. Det är nu som de lär sig kommunicera, samt flockens regler med att visa dominans och underkastelse osv.
Leva i flock
Hunden har en medfödd vilja att leva tillsammans med andra individer i en flock där det finns en ledare som styr aktiviteterna. Flockens samarbete ger trygghet, styrka att upprätthålla revir samt jaga efter föda. I förhållandet mellan människa och hund är det människan som blir flockledare. Valpen tas ofta från modern och sina syskon när den är mellan åtta till tolv veckor. Vid denna ålder kan den utan problem överföra sin inneboende flockkänsla till människan. Det är människan som bestämmer över det mesta och ses därför som en naturlig flockledare. Detta ser man på beteende som att tigga föda, slicka oss i ansiktet osv. Den leker även med oss för att lära sig. Det kan vara genom att lekfullt nafsa oss på händer och fötter. Det är vi som flockledare som får lära den vad som är rätt eller fel precis som mödrarna hade gjort i vilt tillstånd. När valpen blir könsmogen vill den utmana individerna i flocken och flockledaren för att finna sin roll. Det kan vara att inte lyda husse eller matte för att testa vem som bestämmer. När den har funnit sin roll i familjen är det naturligt att den märker ut revir som den försvarar.
Hundraser
Det finns ungefär 400 olika hundraser som har stamtavla och rasbeskrivning, som visar att de håller ett visst utseende och standard. I vårt land finns det ungefär 250 raser. Utöver detta finns det en stor mängd blandrashundar. Hundraserna delas in i grupper utifrån sitt ursprung. Den här gruppindelningen skiljer sig mellan olika länder. I Sverige har vi delat up raserna i åtta olika grupper. Det är brukshundar, fågelhundar, spetsar, drivande hundar, terrier, sällskapshundar, vinthundar och dvärghundar.
Brukshundar
Precis som namnet säger används dessa raser till arbete. Från början var det att vakta boplatser och boskapshjordar mot vilda djur. Efterhand utökades arbetsuppgifterna till att bli vakt, kamp och vallning av boskap. De mest kända i gruppen är schäfer, collie och rottweiler.
Fågelhundar
Fågelhundarna är ett resultat av ändrade jaktmetoder. När människan började att använda skjutvapen vid fågeljakt behövdes det en hund som kunde finna och hämta bytet. Dessa hundar har vanligtvis en vattentät och isolerande päls så att de kan apportera i vatten. Idag finner vi våra vanligaste och populäraste familjehundar i denna rasgrupp. Det är olika typer av spaniels och retrievers.
Vinthundar
De har sitt ursprung i mellersta östern där det finns spår av dem från 6000 f.Kr. Kännetecknen för dem är den långa och smidiga kroppen. Det är den snabbaste hundrasgruppen och användes förr till jakt i öppen terräng, där den använde sin syn för att lokalisera bytet. Idag använder man dem till kapplöpning på banor eller som sällskap. De vanligaste är greyhound, afghan och saluki.
Spetsar
Flera av spetshundarna har vissa likheter med vargarna. I polarområdena har denna rasgrupp haft stor betydelse för människans överlevnad och existens. De största används till jakt och som draghundar. De är väl anpassade till ett liv med tuffa och kalla förhållanden. Vanliga spetshundar är samojed, siberian husky, jämthund osv.
Drivande hundar
Drivande hundar kännetecknas av sitt väl utvecklade luktsinne. De användes till att spåra upp bytesdjur. Eftersom det är en stor variation av bytesdjur avlades det fram många olika raser, allt från stora blodhundar till små taxar. Drivande hundar är ofta villiga till att umgås med andra hundar utan att starta bråk. Mest lyckliga är de när de får arbeta med att spåra upp olika saker
Terrier
Denna rasgrupp utvecklades för att hjälpa till vid jakt av småvilt. En av deras uppgifter var att tränga ner i gryt och jaga upp bytet till jägaren- De har även använts till att hålla rent från skadedjur som möss och råttor på gårdar och i städer. Huvuddelen av dagens terriers används som sällskapshundar och kännetecknas av att vara livliga och pigga hundar. Jack Russel terrier, skotsk terrier och airedele terrier är några av de vanligaste.
Sällskapshundar
Oavsett ras ger hunden sällskap och betraktas för det mesta som en familjemedlem. Sällskapshundar har oftast ingen ursprunglig arbetsuppgift förutom att just vara till sällskap för sin familj. Det har visat sig att en hund kan hjälpa människor till ett bättre liv genom att bara vara sällskap. Generellt kan man säga att dessa är ganska små hundar som helst håller sig till sin familj. Mopsen är ett exempel på en typisk sällskapshund.
Hund och människa
Historiskt sett skulle människan haft svårt att överleva utan hundens hjälp med vakt, vallning, drag och jakt. Från början vaktade hunden människornas bosättningar och efterhand utökades det till att hjälpa till med jakt och vallning. De har används till att dra slädar och kärror. Idag används draghundarna som turistattraktioner. I vårt moderna samhälle fyller hunden fortfarande flera livsviktiga funktioner. I takt med att samhället ändrat sig har det tillkommit nya arbetsuppgifter för våra hundar. Förutom att vara till sällskap, jakt och vakt tränas de till att vara blindhundar, leta efter bomber, narkotika, gasläckor, mögel, svamp, hitt försvunna människor, polishundar och många fler uppgifter. Tyvärr finns det människor som använder hundar på fel sätt. Det kan vara att hetsa dem mot andra djur, arrangera hundslagsmål och dylikt.
Vildhundar
Sedan människan började tämja hundar har en del av dem lämnat människan för att leva i flock, vi kallar dem för vildhundar. För det mesta jagar de små bytesdjur och det händer att de söker sig till människors avfallshögar. Den mest kända vildhunden är den australiska dingon som i stort sett lever utan mänsklig kontakt. I nästan hela Afrika finns det lösdrivande hundar som lever i utkanten av byar och städer. I Indien och Asien kallas lösdrivande hundar för pariahundar, vilket betyder utstött. Det är sällan som människorna finner något annat än avsky för vildhundarna.
”Hunden – människans bästa vän”
Detta är ett välkänt uttryck som säger en hel del om förhållandet mellan hund och människa. En anledning till detta är att hunden är lojal mot oss, dömer och ifrågasätter inte, utan istället skyddar och tröstar. Har man en hund är man aldrig ensamt, man har alltid någon att prata och umgås med. Hunden är inte bara ett sällskap utan kan vara en duktig medhjälpare i många situationer. Människor kan svika och förgöra varandra, men en hund sviker aldrig sin ledare.
Att skaffa hund
Det är många frågor man skall ställa sig innan man skaffar en hund. Det innebär ett stort ansvar under många år. En förutsättning för att man skall bli lycklig med sin hund är att man väljer sätt ras. Varje ras har ju sina specifika egenskaper och det gäller att de passar in med en själv. En del hundraser kräver väldigt mycket motion, andra är inte lämpliga tillsammans med barn osv. Det bästa sättet att få reda på detta är att låna böcker om hundar, prata med hundägare och även höra med Svenska Kennelklubben. För att sedan trivas med hunden krävs det att man försöker att förstå delar av hundens ursprungliga beteende, vilket underlättar kommunikation med den.
Skötselråd:
Skötselråd hund
För mer info:
Svenska Kennelklubben
Vill du köpa en omplaceringshund?
Hundstallet
