Fästingar är inga trevliga djur och även våra husdjur kan smittas av olika fästingburna sjukdomar. Risken är liten att en hund blir sjuk till följd av ett fästingbett, men om det skulle hända kan sjukdomen bli besvärlig och någon gång allvarlig.

 

Det är de fästingburna sjukdomarna borrelios, anaplasmos och TBE (Tick-Borne Encephalitis) som påträffas hos hund i Sverige. Framför allt är det infektion med Borrelia och Anaplasma som skapar problem, TBE är väldigt ovanligt bland hundar.

Inkubationstiden kan ibland vara flera månader vilket gör det svårt att se ett samband mellan ett fästingbett i augusti som ger symtom först i januari. Många gånger klarar husdjuret själv av att bekämpa infektionen. Men ser du symtom på fästingburen sjukdom bör du ta ditt djur till veterinär för undersökning.

Symtom
Anaplasma
Anaplasmainfektion (granulocytär anaplasmos) är en bakteriell smitta med symtom som feber, trötthet, hängighet, dålig aptit och tecken på smärta, ömhet och stelhet. För att överföra smittan måste fästingen ha sugit blod minst ett dygn. Även om din hund får smittan behöver den inte blir sjuk. Men hunden kan också bli dålig. Det tar ungefär 1-2 veckor från att hunden blivit biten tills den visar symtom. Hundar återhämtar sig oftast mycket fort när man behandlat anaplasmos.

Borrelia
Borreliainfektion, eller borrelios, orsakas också av en bakterie. För att kunna infektera hunden måste fästingen suga blod i minst ett dygn. Det kan ta lång tid innan sjukdomen uppträder. De allra flesta hundar blir inte sjuka även om en fästing överfört smitta på dem. Symtomen är nedsatt allmäntillstånd, feber, trötthet, ömma, stela leder och hälta som ibland förflyttar sig mellan olika ben, så kallad vandrande hälta.

TBE
TBE, som orsakas av ett virus, smittar på ett annorlunda och farligare vis. Eftersom viruset sitter i fästingens spottkörtlar kan smittan överföras mycket snabbt efter ett bett. Vid TBE kan symtomen vara vinglighet, smärta från nacken, ibland nedsatt medvetandegrad, kramper, förlamning och beteendeförändring.

Eksem
Fästingbett kan, precis som andra småsår i huden, utlösa klåda och fukteksem, som också kallas hotspots. Dessa kan orsaka kladdig hud och päls samt smärta.

Undersök din hund regelbundet
De medel som man kan använda för att begränsa risken för fästingbett, hos ex hund och katt, fungerar olika bra och det är viktigt att inte glömma bort att titta igenom sitt husdjur även om någon skyddande produkt används. Fästingar kan sätta sig överallt på djuret. De gillar att sitta vid ansiktet, bakom öronen, på halsen eller vid armhålorna. Kamma noga igenom hundens päls efter varje promenad. Fästingen kanske inte har hunnit bita sig fast ännu.

Så tar du bort fästingen på din hund
Om en fästing hittas på hunden bör den tas bort så fort som möjligt. Risken att hunden får i sig smittämnen ökar ju längre tid fästingen får sitta kvar.

  • Använd gärna en pincett eller en fästingborttagare.
  • Ta tag om fästingen så nära huden som möjligt och dra rakt ut. Försök att se till att hela fästingen följer med.
  • Efter några dagar kan en liten inflammation vid bettstället uppstå. Då kan det klia och bli rött i ett par dagar.

Ibland kan delar av fästingens käkparti eller främre benpar blir kvar, men detta innebär vanligtvis inte någon ökad risk för insjuknande i någon av de fästingburna infektionerna. Du kan försöka ta bort de kvarvarande fästingdelarna med en pincett, men det är inte nödvändigt att göra det. De brukar försvinna tillsammans med en liten sårskorpa efter några dagar.

Förebyggande behandling
För att skydda hunden mot fästingar och därigenom mot de fästingburna sjukdomarna, kan olika kommersiella fästingmedel användas. De preparat som har vetenskapligt dokumenterad effekt mot fästingar är spot-on preparat, tuggtabletter och halsband som säljs via apotek. De innehåller olika substanser med olika effekt på fästingen. Ett antal av dessa läkemedel är receptbelagda.

En del preparat har en avstötande effekt så att fästingen inte vill vandra över till hunden. Andra preparat dödar fästingar som kommer i kontakt med huden eller i samband med att de biter sig fast och kommer i kontakt med hundens kroppsvätskor. Vissa preparat räcker hela säsongen och andra behandlingar behöver upprepas regelbundet.

Det är viktigt att man lär sig de biverkningar som finns. Hunden kan till exempel slicka i sig fästingdroppar från pälsen om man har givit det för långt bak på kroppen, eller från andra hundar som är nybehandlade och få i sig giftet. Om hunden blir dålig, duscha och schamponera pälsen och skölj noga. Blir din hund mycket dåligt, kontakta veterinär. Också fästinghalsband kan göra att hundar blir påverkade.

Man ska alltid använda preparaten enligt tillverkarens anvisningar. Läs bipacksedeln noggrant innan hunden behandlas. Observera att några av fästingpreparaten för hund är mycket giftiga för katt.