Skotträdsla och fyrverkerier

Både hundar och katter kan vara rädda för fyrverkerier. Men det går att förebygga rädslan, och det finns sätt att hjälpa djuren genom nyårsaftons smällar. Svenska Djurskyddsföreningen tipsar här om några saker du som djurägare kan göra.

Djuren kan dels vara rädda för själva smällandet, men också för det blinkande ljuset och visslande ljudet. Rädsla och oro för detta kan visa sig på olika sätt. Hundar kan börja flåsa, darra och dregla. De kan försöka gömma sig, vandra omkring, ha svårigheter att komma till ro och bita sönder saker. Katter kan jama, försöka gömma sig eller fly undan. Ibland kan djuret bete sig blockerat och vara svårt att få kontakt med. Så vad kan man göra för att hjälpa sitt djur?

Arbeta förebyggande: Bäst är att under trygga förhållanden vänja kattungen eller hundvalpen för olika typer av ljus och ljud redan under socialiseringsperioden. Kattungars socialiserings- period inträffar vid två till sju veckors ålder, hundvalpars mellan tre och tolv veckor.

Metoder för nyårsnatten: Lämna inte djuret ensam, och ta aldrig med hunden till platser där fyrverkerier avfyras, även den lugnaste hund kan bli skrämd för livet. Om möjligt, åk utanför stan där det inte skjuts så mycket fyrverkerier om du vet att ditt djur blir oroligt. Flera hotell i områden där det är fyrverkeriförbud erbjuder också övernattning med husdjur.

Om man inte kan eller vill att åka bort är det bra att hålla sig inomhus, ha musik på i bakgrunden, stänga dörrar och dra för gardiner. Ge gärna ditt djur något att tugga på eller någon leksak för att dra uppmärksamheten bort från fyrverkerierna. Se också till att hunden är rastad och katten kommit inomhus innan de värsta smällarna drar igång.

Om rädslan ändå är stark: Ta kontakt med en beteendevetare/etolog för hjälp med att träna bort rädslan. Det finns även receptfria kosttillskott och preparat för att lugna katten eller hunden vid mild oro. Om djuret är väldigt rädd kan receptbelagd ångestdämpande medicin behövas för att kortsiktigt behandla oron, ta då kontakt med din veterinär.

Källa: Firstvet.com, SKK


« Tillbaka