Fjäril

Precis som de flesta insekter delas fjärilarna in i olika grupper beroende på hur och var de lever. Den lättaste uppdelningen gör vi i dag- och nattfjärilar. Det är naturligt att vi i första hand lägger märke till dagfjärilarna eftersom vi ser dem på dagen, medan nattfjärilarna är aktiva när det är mörkt ute. Det finns ungefär 170 000 olika arter av fjärilar och av dessa är ca 16 000 dagfjärilar. Den största skillnaden mellan dag- och nattfjärilar är deras färger. Dagfjärilarna har ofta väldigt vackra och klara färger samt en liten kropp. Nattfjärilarna har ofta lite mörkare färger och en kraftigare kropp.

En fjärils liv består av fyra olika stadier Det hela börjar med ett ägg som blir till en larv som sedan förpuppar sig, för att utvecklas till en fjäril. Förr i tiden visste man inte om dessa olika stadier, utan trodde att larven var ett djur och fjärilen ett annat.

Fjärilens byggnad

Fjärilens kropp skyddas av hård eller seg hud som är beklädd med tätt sittande fjäll eller hår. Den delas upp i huvud, mellankropp och bakkropp. På huvudet sitter fasettögon, sugsnabel, antenner och mundelar. Mellankroppen har tre benpar och ovanför dem sitter vingarna som består av fjäll. Fjällen är uppbyggda på samma sätt som ett tegeltak. Längst bak på bakkroppen sitter fjärilens könsorgan.

Parning

En av de viktigaste händelserna i fjärilens liv är parningen och äggläggningen. Dagfjärilen letar efter någon med de rätta färgerna. Det händer ofta att de blir lurade av t ex färgat papper. Hanen måste komma riktigt nära och känna honans doft för att kunna avgöra om det är rätt. När de har funnit varandra är det vanligt att ett parningsspel utgörs. Detta består ofta av fantastiska danser i luften.

Äggstadiet

De flesta honor lägger väldigt många ägg. De kan uppgå till tusen ägg, men bara några av dessa undgår alla faror och blir fjärilar. Äggen ser ut på olika sätt beroende på vilken art det är. De kan vara av olika färger, former, släta eller mönstrade. Det vanligaste är att honan söker upp växter, buskar eller träd där hon lägger och fäster äggen på blad och kvistar som kommer att bli larvens värdväxt. Tiden som det tar för ett ägg att utvecklas till en larv varierar beroende på vilken art det är och klimatet.

Larvstadiet

För att larven skall komma ut måste den gnaga sig ut genom äggskalet. När detta är gjort vrider den sig ut och väl ute börjar den genast att äta upp äggskalet. Detta innehåller viktiga näringsämnen som larven måste ha för att kunna utvecklas på ett normalt sätt. Larven har mjukhudad kropp med normalt åtta par ben. Den börjar genast att äta växtdelar för att växa till sig och lägga grunden till att bli en fjäril. Eftersom de ständigt äter blir deras kropp för liten. Man kan säga att de nästan äter så att de spricker. Larven kryper ur sitt gamla skinn. Vi kallar det för hudömsning. Det är vanligt med 3-5 hudömsningar innan puppstadiet. Utseendet på larverna varierar helt beroende på var de lever.

Skydd

Det räcker inte bara med att äta, det gäller även att överleva som larv. Det är många djur som gärna äter larver. Därför har de utvecklat olika skydd mot dessa faror. I de flesta fall är de skyddade genom sin likhet med den miljö de vistas i. De kan också vara håriga och ha starka färger för att bli oaptitliga, dessutom kan de vara giftiga. Fåglar och andra djur undviker ofta att äta håriga larver.

Puppstadiet

Innan larven skall förpuppas söker den en lämplig plats att göra detta på. Beroende på vilken art det är söker den olika lösningar. Det kan vara att gräva ner sig i marken för att skydda puppan, rulla in sig i ett löv, se ut som ett löv ute i det fria på någon kvist. Eftersom inte puppan kan röra sig är det extra viktigt att de anpassar sig till omgivningen och att de inte upptäcks av fiender. Många av larvens organ är nu onödiga och bryts ner för att bilda nya organ till fjärilen. Pupptiden varar från några veckor upp till flera år beroende på art och klimat.

Vackra färger

Fjärilarnas många vackra färger kan inte tyckas ha någon funktion när det gäller skydd när vi människor ser dem. Färgerna i kombination med rörelse gör det svårt för främst fåglar att upptäcka dem. Det är även vanligt att dagfjärilarna har en annan färg på undersidan av vingarna för att minska risken för upptäckt när de sitter och vilar med vingarna hopslagna. Det troliga med färgernas funktion är att lättare kunna identifiera en fjäril av den andra könet när det är dags för parning.