Igelkott

Igelkotten är ett av de äldsta kända ännu levande däggdjuren och man vet att igelkottar fanns redan för 65 miljoner år sedan. Man har funnit exemplar som nästan är lika gamla som de sista dinosaurierna. Igelkotten är spridd i större delarna av södra Sverige och utmed norrlandskusten ända upp till Haparanda.

En igelkott väger 0,5-1,2 kg och blir 20-30 cm lång, varav svansen endast utgör 1,5-4 cm. Honans dräktighetstid är 58 dagar och normalt är livslängden 5-7 år, men de kan leva ända upp till 16 år. Igelkotten lever av sniglar, daggmaskar, insekter, frukt och ägg. Äter det mesta av olika slags djur i lämplig storlek orm, små grodor, ödlor och ungar av sorkar och möss. Även kadaver och vegetabilier, som bär, ollon och svamp finns på menyn. Huggormar dödas med ett bett om nacken och även om igelkotten skulle få ett giftigt bett från ormen så klarar den det.

Igelkotten kan föda 2-10 ungar, men i Sverige föder de normalt 5 ungar. Ungarna är blinda vid födseln, men har redan vita, mjuka taggar. De lämnar boet vid 3 veckors ålder, men följer och diar honan ytterligare 3 veckor innan de blir självständiga. Vinterhalvåret tillbringar igelkotten i dvala, då den lever på sparlåga. Den ligger hoprullad i ett speciellt vinterbo under en lövhög, eller ingrävd i en kompost, jordhög eller liknande - den kan gräva ända ner till frostfritt djup. Kroppstemperaturen sjunker då så lågt som ner till bara några få plusgrader (3-6 °C), och den andas omkring 9 ggr/minut.

Många är dom som ställer ut ett fat med mjölk till igelkottarna men det är inte bra då komjölken är för fet för dom. Hund eller kattmat och ett fat med vanligt vatten ger däremot glada igelkottar. Man får absolut inte ta in Svenska (europeiska) kottar och har dem som husdjur. Det är olagligt. Att sköta om en skadad vild igelkott mer än 48 timmar kräver tillstånd från Länsstyrelsen och Naturvårdsverket. Kontakta Naturvårdsverket för att hitta en viltrehabiliterare i ditt område om du hittar en skadad igelkott.