Rådjur

Få djur ger oss människor så mycken glädje som rådjuret. Det lilla kidet är så sött och fyller oss med nästan farliga beskyddarinstinkter. Kidets blick vädjar till föräldrakänslan på ett omedelbart, nästa krävande sätt.

De vuxna rådjurens eleganta hållning får härdade naturskribenter att utnämna rådjuren till vårt vackraste vilt. Vanan att beta i sen gryning och tidig skymning, gör att vi människor ser rådjuren oftare än hare, älg, räv och andra nattdjur. De djur man ser ofta blir mera en del av ens eget liv, man känner mera för dem, de blir en länk till annars okända världar. Alldeles avgörande, åtminstone när det gäller norra Sverige, är rådjurens sena spridning hit. Ännu på 1940-talet var rådjursspår så ovanliga i Jämtland, att inte ens jägare kunde förstå vad det var för djur. Rådjuren blev mystiska nykomlingar som hälsades med glädje när de sökte hö kring ladorna.

Rågeten lyssnar

Rågeten vrider sina stora öron och lyssnar efter misstänkta ljud. Hon kan höra lätta tramp på långt håll. Hon har just slickat sig om nosen, den är alldeles blank. En fuktig rådjursnos kan känna otroligt svaga dofter. Med luktsinnet kan rådjuret också hitta rätt sorts mat.

Rågeten ser mycket bra, men ändå är det ett fel på synsinnet. Ögonen är inte bra när det gäller att se föremål som står stilla.

Rågeten föder två kid

Rågeten är tjock om magen och hennes fyra spenar spretar ut. Strax ska hon föda ett rådjurskid. Redan syns två klövar och man ser tydligt att geten arbetar hårt för att kidet ska komma ut. När kidet är fött börjar geten slicka det, så att det blir torrt.

Inne i getens livmoder fick kidet inte andas - då kunde det få vatten ner i lungorna. Kidet fick då syre genom navelsträngen. Så snart kidet är ute måste det andas och fylla lungorna med luft som innehåller mycket syre. Ett av födelsens många under! Geten har rest sig för att kunna slicka kidet över hela kroppen.

Samtidigt har klövarna på kid nummer två kommit ut. Snart måste rågeten lägga sig ned och föda igen. Bara efter några minuter kan kiden stå på vingliga ben. Kidet söker nu få tag på en spene för att få sitt livs första mjölkdroppar. Rågeten ordnar inget bo. Hon söker bara upp en lugn plats och föder ungarna direkt på marken. Det är ganska vanligt att kiden föds i maj eller juni.

Kidens första dagar

Under de första dagarna av kidens liv ligger de stilla och vilar sig. De vita fläckarna på ryggen är ganska lika fläckarna på de gamla löven. Därför är det svårt att upptäcka kiden. När kiden ligger stilla, kommer det ingen lukt från dem och då är det svårt för räv och lodjur att hitta kiden. Rågeten finns alltid nära kiden, men hon går fram till dem endast när de ska få mjölk. Hon luktar mycket mer än kiden och därför är det bra att hon inte är nära dem.

Om du ser ett kid - gå då omedelbart långt bort från kidet! Gå inte tillbaka förrän nästa dag - då stannar du långt från platsen, där kidet låg och ser noga efter om det är kvar. Vanligen flyttar rågeten ett kid som blivit stört. Är kidet kvar, går du därifrån. Gå sen tillbaka nästa dag igen. Du måste låta det gå lång tid mellan besöken annars vågar inte geten gå fram och flytta på kidet. Normalt besöker geten sina kid två eller tre gånger per dygn. Kiden är ensamma 23 timmar av 24!

Du måste vara absolut säker på att rågeten har övergivit kidet innan du kan ta hand om det. Men det är endast den som äger marken eller jakträtten som får ta hand om rådjur. Du måste alltså söka upp markägaren och berätta vad du sett. Sen får ni komma överens om vad ni ska göra. Den som tar hand om ett rådjurskid, tar också på sig ett stort ansvar. Kidet ska ha en speciell sorts mjölk. Veterinärer kan ge råd.

Äta maten två gånger

Rådjuret äter nästan jämt. Först äter det så att en del av magen (vommen) blir alldeles full. Sen lägger sig rådjuret och vilar. Då stöter den upp maten i munnen och tuggar den ordentligt igen, tills maten nästa flyter. Då rinner maten ner i en annan mage - bladmagen. Rådjuret har fyra magar för att kunna smälta svårsmält mat - de heter vommen, bladmagen, nätmagen, löpmagen.

Rådjur i hela Sverige

När inlandsisen hade smält i södra Sverige för cirka 12.000 år sedan, började växter vandra in. Efter några hundra år växte mängder med gräs, örter och buskar. Då kunde sorkar, renar, harar, bävrar, hjortar, rådjur, uroxar och andra växtätare vandra in.

Omkring Kristi födelse levde rådjur i nästa hela Sverige. Så blev klimatet kallare och rådjurens liv blev besvärligare i norra Sverige. Men klimatet hotade inte rådjuren. Istället blev människan ett mycket allvarligt hot. Före 1789 var rådjuren ett "ädelt vilt". Även hjortar och älg var ädelt vilt. Sådana djur fick endast skjutas av kungens hov och av adelsmännen. Men år 1789 bestämde kung Gustaf III att också bönder fick skjuta de "ädla" djuren.

Så började en hård tid för det ädla viltet. Redan 40 år senare var rådjuren nästan helt utrotade i Sverige. Endast några få djur levde kvar på stora gods i Skåne. År 1830 beslöt några godsägare att de inte skulle skjuta ett enda rådjur på sina gods under sju år. De sju åren blev rådjurens räddning. Antalet rådjur ökade och år 1870 tror man att det fanns 2000 i hela Skåne.
Sedan har rådjuren ökat snabbt. I genomsnitt har rådjuren flyttat 15 km norrut per år och det är mycket snabbt när det gäller ett djur. Många människor kan än idag berätta om vilken uppståndelse det blev när man hade sett det första rådjuret i en bygd.