I en nyligen publicerad pilotstudie vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, undersöks de djurförsöksetiska nämnderna och hur väl de fungerar som etisk kontrollinstans inför användandet av djur i forskning.
Pilotstudien initierades och leddes av Helena Röcklinsberg och Elin Weber vid Institutionen för husdjurens miljö och hälsa. Veterinär Svea Jörgensen har genomfört arbetet, och deltagit har även veterinär Johan Lindsjö. Studien är delfinansierad av Svenska Djurskyddsföreningen och i dagarna publicerades artikeln “Reviewing the Review: A Pilot Study of the Ethical Review Process of Animal Research in Sweden” i den vetenskapliga tidskriften Animals.

För att få använda djur i forskningssammanhang måste en ansökan till djurförsöksetisk nämnd ha gjorts och godkänts. Granskningsprocessen i de etiska nämnderna har dock kritiserats under åren, och denna studie undersöker framför allt hur väl såväl formella som innehållsliga lagkrav uppfylls av forskare och nämnder.

– Det är viktigt att minnas två saker: Dels att nämnderna har en väldigt svår uppgift, och ofta ont om tid för varje ansökan, som är komplexa och omfattande. Det har vi full förståelse för. Dels att detta är en pilotstudie, som bara kan uttala sig om just de ansökningar vi analyserat. Men, resultaten indikerar ändå problem med bland annat hur nytto/skade-analysen utförs och hur bedömningen av 3R (ersätta, minska, lindra) görs, säger Helena Röcklinsberg.

Som en oväntad effekt av analysmetoden, en matris där forskargruppen jämförde blankettens frågor och lagstiftningen, framkom också att det föreligger skillnader mellan ansökningsblanketten, nationell lagstiftning och gällande EU-direktiv.

– Vi tror att detta kan vara en starkt bidragande orsak till att forskarna inte lämnar komplett information, och att det blir svårt för nämnderna att genomföra en nytto/skade-analys när grundläggande information saknas, säger Svea Jörgensen.

 

Dessutom saknas transparens i de fall beslutsunderlagen är ofullständiga.

– Sammantaget innebär detta en ökad risk att djurens välbefinnande inte beaktas i den utsträckning som behövs och krävs, vilket i sig kan leda till att allmänhetens förtroende för den etiska granskningsprocessen skadas, säger Johan Lindsjö.

– I ett större perspektiv kan vi se att även forskningsresultat som tagits fram under förhållanden där påverkan på djuren inte är fullt beaktad kan behöva ifrågasättas, menar Elin Weber.

Vad behövs för att få till en förbättring?

– Vi ser en rad möjliga åtgärder, till exempel att anpassa ansökningsblankettens frågor och struktur bättre till den information nämnden behöver, att tydligare efterfråga hur 3R har beaktats under hela projektet, och förstås ett närmare samarbete mellan nämnderna och Sveriges 3R Center i frågor om alternativ, val av metoder, försöksdesign och statistisk analys. En central punkt för förbättring ligger i utbildning, och vi hoppas att Jordbruksverket återinför kontinuerliga utbildningar samt ser över dessas innehåll och fokus, så att ledamöterna vet vilka lagkrav som ställs och tränas i att göra en etisk analys, avslutar Helena Röcklinsberg.

 

Läs mer om studien i nästa nummer av Djurens Värld (utkommer juni 2021).